Antenn för mobilt internet — så väljer du rätt

Routerns inbyggda antenner är optimerade för stadsmiljö och stark signal. Står routern på en fönsterbräda i centrala stan med 5G utbyggt utanför fönstret behöver du sällan något mer. Men i ett villaområde i utkanten av en tätort, eller i ett fritidshus på landet, är skillnaden mellan inbyggd och extern antenn ofta dramatisk.

Tre typiska situationer där en antenn ger stor vinst: 1) Du bor i randzonen av 4G- eller 5G-täckningen och får 5–15 Mbit/s med inbyggd antenn. 2) Du har stark signal utomhus men dämpas av energiglas, plåttak eller tjock betong inomhus. 3) Du bor på en plats där masten ligger åt ett specifikt håll — en riktad antenn koncentrerar signalen från just det hållet.

För dig med stark signal redan i utgångsläget är vinsten av extern antenn marginell. 10–20 procent högre topp, kanske jämnare ping. För dig i randzonen kan samma antenn lyfta anslutningen från oacceptabel till tillräcklig — ofta tre till fem gånger högre fart.

Det finns två huvudtyper. Omnidirektionella antenner tar emot lika starkt från alla håll. De är enkla att montera, men eftersom de inte koncentrerar signalen ger de mindre vinst. Riktade antenner — oftast panelantenner — koncentrerar signalen mot ett håll. De ger mer vinst men kräver att du vet var närmaste mast finns och kan rikta antennen mot den.

För de allra flesta situationer i Sverige är en panelantenn rätt val. Landsbygden har glesa master och en panel ger då tydligast lyft. I tätorter med många master tätt på varandra kan en omni vara bättre, eftersom signalen kan komma från flera håll och en riktad antenn kan missa kapacitet på sekundära master.

Kabeln mellan antennen och routern är kritisk. En lågförlustkabel som LMR-400 förlorar mindre signal per meter än billigare typer. Räkna med att en 10-meterskabel av god kvalitet förlorar 1–2 dB, medan en billig RG-58 kan förlora 4–5 dB på samma sträcka. Det suger snabbt upp antennens vinst. Håll kabeln så kort som möjligt och investera i kvalitet om sträckan måste vara lång.

Kontakten i routerände är oftast SMA eller TS-9. SMA är skruvkontakt, vanlig på större stationära routrar. TS-9 är tryckkontakt och vanlig på mindre och mobila routrar. Det finns adaptrar för båda — men varje övergång kostar någon tiondels dB. Antennens andra ände har oftast SMA eller en N-kontakt som kräver adapter.

För MIMO-routrar (de flesta moderna 4G- och 5G-routrar) bör du ha en antenn med två element. Då matas båda routerns antennuttag, vilket utnyttjar full MIMO-prestanda. En enkelelementantenn ger förbättring på ena uttaget men inte det andra — i praktiken halverar du vinsten.

För svensk användning vill du ha en bredbandsantenn som täcker minst 700–2700 MHz för att hantera alla svenska 4G-band, gärna upp till 3800 MHz för 5G på band n78. Smalbandiga antenner optimerade för ett enskilt band kan ge högre vinst på just det bandet, men sämre eller ingen vinst på andra. Bredbandsantenner är en bra grundregel för hushållsbruk.

Polariseringen av antennens element är oftast korsad (X eller "slant"). Det betyder att de två elementen är polariserade i 45 graders vinkel mot varandra, vilket är optimalt för moderna nät. För hushållsbruk är detta standardvalet.

Montering är till sist en fråga om praktiskt. En antenn på fasad eller tak ger nästan alltid bättre resultat än en på balkong, som i sin tur slår en på fönsterbräda. Sikt mot mast spelar stor roll — är masten dold bakom granskogsbälte hjälper det inte med fin antenn på fasaden. För takmontering är jordning och blixtskydd en god försäkring, även om det inte är krav för funktionen.